DJUR MED EXTREMT HÖG RADIOAKTIVITET 2...

Då det gäller landdjur som kor, får, grisar, getter,gäss,höns med flera och djurfoster som föds som denna lilla krabat visar det tecken på högradioaktivitet.

Dom hundar och katter som nu föds sen första reaktor haveriet inträffade kommer vi att få se missbildade och ofta vanskapta foster, en del lever en viss tid men en del  föder döda foster. En del av djuren kommer att ha förstorade organ i kroppen som kommer till slut att ge dom en plågsam död. Då hjärta och lungor blir för stora för att kunna fortsätta att vara verksam inne i kroppen. Husdjuren däremot  klarar sig längre med att dom inte äter växter och högradioaktiv fisk. Men dom vilda djuren som äter vad havet ger och växterna i naturen som nu runt Fukushima avger extrem högradioaktivitet dom få växter som klarar strålningen, det är dom som går en plågsam och långsammare död till mötes.

Den extrema höga radioaktiviteten runt Fukushima har tagit död på miljontals vilda fåglar som nu dagligen samlas ihop av kärnkraftsverkets personal och dom boende en bit ifrån kärnkraftverket.

Nu då alla kärnreaktorerna skyddshölje har smält och det väller ut uppåt 400 000 liter per dygn med extrem högradioaktivt vatten direkt ut i havet som förs med strömmar till omgivande länder som ligger i dess färdriktning.

I Alaskas, Kanadas och Usas västkust så har döda kroppar med extremt höga mätningar av djurkadaver spolats upp på deras kuster och stränder. Sen efter ett tag faller dessa djurkadaver isär där förstorade inälvor blir synliga. 

Så forskarna inom kärnkrafts forskningen behöver inte längre fråga sig hur reagerar djurens kroppar på extremt höga strålningsdoser. Svaret på den frågan kan befolkningen på västkusterna i Alaska, Kanada och Usa svara på. Men den stora frågan blir nu hur snabbt kommer dom extremt radioaktiva strömmarna att påverka övriga länders människor och djur. Dom som ligger i havsströmmarnas färdriktning.

Då man ser kartorna så inser man att det extremt höga radioaktiva vattenströmmarna kommer även norr ifrån så det är inte längre frågan om utan mer när och vad vi då kommer att göra som sista räddningsförsök.